Våga vara rädd

2012-11-22 @ 20:49:00
 
Tillhör du en av de som lever livet i väntan på att det ska börja? Tänk om! Livet är här och nu. Det är, precis som en av mina lärare sa, likt ett åkande tåg. Det är upp till dig, ingen annan, om du ska vara med på livets resa eller stå utanför och titta på medan tåget rullar vidare. Det går nämligen inte att pausa eller spola tillbaka händelseförlopp. Så är det ju, livet är ingen film. Det är långt ifrån perfekt, men oftast är det värt att kämpa sig fram i motvind för att till slut få medvind. Man kan inte alltid ha flyt, eller hur? Det vet vi alla. Men varför är vi då så rädda för att misslyckas, falla eller främst för rädslan i sig?
 
Jag vill dansa. Mycket och ofta. På svettiga dansgolv, fina utomhusklubbar, trädgårdar och belysta hustak. Jag vill lägga ner mina sista pengar på kläder som egentligen kostar alltför mycket. Tillåta mig själv att vara ung och dum. Anordna en stor, rymlig garderob där jag kan inspireras av mig själv. Jag vill träffa många män, hångla mycket och främst: Våga. Jag vill vara modig, slänga mig ut i det okända och inte frukta det där jävla fallet som kan göra så ont när man faller för någon. Ibland faller personen tillbaka, ibland inte. Självklart vill ingen få hjärtat krossat, men om man inte vågar satsa så kommer man aldrig att vinna.
 
Min poäng är inte att jag vill leva som i Sex and the city eller en klyschig film. Jag vill bara ta vara på min ungdom, göra saker just för att jag kan och sluta vara så rädd. Bara försöket i sig är ju att ha kommit halvvägs. Och det är vad jag vill: Jag vill försöka, misslyckas, försöka igen, misslyckas och så försöka igen. Utforska världen, ge mig ut på okänd mark och bara köra. No second thoughts, no regrets - just do it. Och det är precis vad jag tänker göra. Efter studenten kommer jag troligtvis inte att plugga vidare, inte direkt. Det är ju då man har chansen att faktiskt prova på något nytt för engångsskull - om så för ett litet tag. Vad alla andra tycker bryr jag mig inte om. Inte nu längre. Jag lever inte för att imponera på någon, skylta med min lyckade karriär eller intelligens. Jag lever för att leva. Och jag tänker fanimej inte dö utan att ha levt.
 
Inspirationen till min text fann jag här



#1: arre
2012-11-22 @ 21:04:23

mycket bra skrivet !

Svar: Tack Armina :)
modemix

#2: Bisa
2012-11-23 @ 09:49:13

Fan vilken underbar blogg!

Svar: Tack så himla mycket! Glad jag blir :D
modemix

#3: Annelie
2012-11-24 @ 11:33:07

helt ratt installning! plugga kan du gora senare. lycka till :-)

Svar: Tusen tack fina Annelie <3
modemix

#4: Farmor Anka :)
2012-11-24 @ 20:48:09

Jättefint skrivet! Du är så grym, inspirerande text. Stolt över dig <3

Svar: Tack älskade kusin <3
modemix

#5: Meg
2012-11-25 @ 10:01:18

fint skrivet :)

#6: Elin
2013-09-18 @ 21:19:15

Jag vill säga att jag tycker att du skriver fruktansvärt bra, så jag gör det. Läst flera av dina texter här på bloggen, och inte bara nog med att ditt språk är oerhört fint och skulle gjort de tommaste meningar läsvärda, så innehåller de riktigt bra poänger. Jag blir minst sagt peppad av att läsa texterna, och jag tror inte att jag är den enda som blivit hjälpt av dig. Kram!

Svar: Åh, TACK! Alltså verkligen, tacktacktack. Blir så himla rörd och glad av dina ord, finaste komplimangen ju. Bara glad om jag lyckats peppa/stötta på något sätt <3. Kram!
modemix




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: