Helt plötsligt har vi alla bråttom. Från att ha varit bekymmerslösa, unga och fria har vi nu förvandlats till hormonsprängda stressbomber. Högskoleansökningar ska skickas in, framtiden ska planeras in i minsta lilla detalj och drömmar behandlas som om de är obefintliga (trots att den lilla gnistan hopp som lever kvar inom oss, vilar på dem).
När vi var små var det så enkelt att besvara frågan om vad vi ville bli när vi blir stora. De flesta av oss drömde om att bli prinsessor, delfinskötare, guldmedaljörer eller kanske rockstjärnor. Idag väntar sig de vuxna ett något seriösare svar. Ett svar som vi oftast inte har eller minskar ned till något obetydligt trots att det egentligen betyder världen för oss. Vad fan hände? Vad hände med att vi har alla chanser i världen, kan om vi vill? Flagnade det bort i och med vår uppväxt och i takt med våra barndomsdrömmar? Varför lät vi det bli så?
Det är nu vi har chansen att reparera skadan. Chansen att begå misstag. Hoppa på en utbildning som är helt fel för en bara för att senare byta spår. Läsa en kurs i filosofi just för att det inte leder någonvart. Åka till USA och jobba som au-pair i ett år. Tågluffa genom Europa. För er som tror att tiden inte räcker till - det gör den. Det enda som har hänt sedan vi var fem år gamla är att våra drömmar har minskats ned och hånats - av oss själva, eller andra. Det betyder inte att de är ouppnåeliga. Vi lät det bli så. Vi lät tiden och den bistra verkligheten spräcka hål på våra drömmar och framtidsplaner.
Mitt uppe i all stress och hets kan jag inte låta bli att stanna upp för en sekund och fråga mig varför många av oss faktiskt har bråttom. Vart är det vi ska någonstans? Vad är slutdestinationen? Det känns som att det är lycka vi alla vill uppnå. Men det går inte att forsera fram. Låt därför tiden ha sin gång och ägna din tid åt det du älskar. Det är det enda som egentligen spelar någon roll. Tiden är i slutändan obetydlig, för du går inte i pension förrän vid 65 - och inte ens då tar livet slut.
Bjussar på en halvdan mobilbild som föreställer hur jag såg ut igår. Är nykär i min vita skinnväst!
Jag föll pladask för färgövertoningen i den här t-shirten, älskar det. Så, japp - nu är denna fina tisha på väg hem till mig. Happy!
Sedan den första mars har jag varit duktig på både kost- och träningsfronten. Igår slog jag exempelvis rekord i antalet brända kalorier då de uppgick till 1000! Det tog mig strax över två timmar, himla trist (jag tränar på min motionscykel här hemma)... Om det var värt det? Oh ja! "Cause you never regret a workout". Well, några av er kanske undrar varför jag gör det här. Jag tänker inte ljuga och säga att jag gör det enbart för att jag tycker att det är roligt eller för att jag vill må bättre rent fysiskt. Självklart är det delvis därför, men mitt mål är att komma i form till studenten som är om tre månader. Så, ja... Nu är jag verkligen helpepp på att ta tag i det här på riktigt, det kanske märks? Ni får hemskt gärna tipsa mig om nyttig/kalorisnål mat, gärna med få/inga kolhydrater alls :-)
En färgglad bild från tidigare idag då jag och två av mina närmsta tjejkompisar brunchade hemma hos mig. Så otroligt gott! ♥
Jag har en tendens att klicka hem saker när jag får tråkigt (vilket händer rätt ofta, tyvärr). MEN, hur kan man tacka nej till ett par skyhöga klackar för strax över 100-lappen? I värsta fall får de agera ögongodis, hehe. Jag fick hur som helst dessa läckerheter för 118:- inklusive frakt - KAP! Köpte de via members.com, om ni också vill bli medlemmar så är det bara att lämna en kommentar till det här inlägget (jag bjuder in er). Ni får dessutom 50 kronor att handla för, helt gratis. Glöm inte att ange e-mailadress.
Idag anlände min mössa. Min älskade och minst lika hatade studentmössa. För mig representerar den mer än bara en dag, den representerar hela min gymnasietid. Allt det jobbiga, allt det tråkiga, ångestfyllda, roliga, konstiga, knäppa, kärleksfulla och underbara. Den representerar min klass, min mentor och min inre resa under de här tre åren. Det har varit som en berg- och dalbana utan dess like. Och trots att lättnaden kommer att vara enorm när karusellen väl stannar, så är jag oerhört tacksam för att jag har ett par åkturer kvar. Jag är nämligen långt ifrån redo att kliva av vagnen.
Tjocktröja - Wildfox, Sneakers - H&M, Plånbok - Acne, Armband - Sophie by Sophie, Parfym - Clean "Shower Fresh"