Om en gammal vän

2013-11-11 @ 00:40:00
Kom att tänka på en gammal vän jag hade. På hur hon skulle reagera om jag hade berättat allt, allt, ALLT som har hunnit hända under åren som vi har varit frånskilda. Jag misstänker att hon läser det här nu (jag kan se detaljerad statistik på min blogg, hon läser med största sannolikhet) men jag kan ju inte vara helt säker.
 
Anyhow.
 
Ni som är på väg att förlora en kär vän eller kanske redan har gjort det - det blir bättre.
Man gråter, ältar och är ledsenförbannadförtrivladarg. Men sedan blir man glad igen,
vare sig man väljer att kämpa för det lilla som lever kvar eller redan har gett upp.
 
Hej om du läser. Jag är oerhört glad och tacksam för den tiden vi hade, alla 13 år, men inser nu att vi är, eller var, alldeles för olika för att det skulle kunna hålla. Vi växte ifrån varandra, helt enkelt. Och det var därför det aldrig höll, trots att min kärlek till dig var enorm. Ibland räcker inte det. Tänk att ibland räcker inte ens kärleken.
 
Om jag skulle gå tillbaka till det vi hade i dagsläget? Nej.
Den där vännen blir som en expojkvän till slut, hur sorgligt det än må låta.
Man kommer över det man hade och man går vidare; lämnar plats för nya människor i sitt liv.
Och tur är väl ändå det.



#1: Mikaela
2013-11-11 @ 00:43:13

Åh fina du <3

#2: Sevrin
2013-11-11 @ 01:11:36

Du kan verkligen få en att tänka. Vad du än skriver. Pysen då!

#3: Armina
2013-11-11 @ 19:57:39

fint skrivet<3

#4: Mickis
2013-11-14 @ 01:38:18

fina sheima, gillar dina texter




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: